Sommaren 1988 genomförde den islamiska regimen i Iran en storskalig massaker på landets samvetsfångar. Några siffror på antalet offer har p.g.a. den hårda censuren och det hårda politiska klimatet inte kunnat fastställas. Dock har hittills cirka 5000 av dessa offer namngivits av berörda familjer och organisationer. Många av dem hade egentligen redan avtjänat sina straff, men satt kvar i fängelse då de inte ville underkastade sig frigivningsvillkoren. De blev då massakrerade och begravda i huvudsak i okända massgravar.

Regimen vägrar fortfarande ge information om var dessa gravar ligger. Khavarangrav-platsen i södra Teheran är den enda kända av sådan massgravar där berörda familjerna samlas den 31a augusti varje år för att hedrar sina kära. Massakern var kulmen på en elimineringsprocess under 1981-87 där cirka 20000 olikstänkande försvann, torterades ihjäl, eller arkebuserades. Unga flickor våldtogs med stöd av islamska sharialagen innan arkebuseringen. Denna process är delvis dokumenterad av bl.a Amnesty International, Iranska politiska fångars förbund i exil, iranska oppositionen, familjerna med flera.

Hur det hände?

Vintern 1987 förhördes åter alla fångar: ”Tar du avstånd från din organisation? Tror du på den islamiska republiken? Ber du?” Fångarna delades i olika grupper efter hur de svarat på frågorna. Mojahedin (1) skiljdes från vänstern. Fångar delades efter nivån på deras straff. I Gohardasht-fängelset i staden Karj placerades fångar med kortare än 10 års straff i speciella avdelningar. Fångar med 10-15 års strafftid och från 15 år till livstid placerades i olika avdelningar. Fångarna som avtjänat sina straff och fortfarande var fängslade, eftersom de inte accepterat villkoren för frigivningsintervjun, sattes i en speciell avdelning. Denna återgärd genomfördes i fängelser runt om landet.

Fredagen den 29 juli 1988 fick fångarna inte gå ut och få frisk luft, TV-apparaterna hämtades från deras rum, avdelningarna fick inte längre några tidningar, familjebesök stoppades och patienter fick inte längre besöka fängelsernas sjukvård.

Lördagen den 8:e augusti påbörjades en rättsprocess. Man började med mojahedin. Mäns och kvinnors ögon bands för, de togs ut från avdelningarna och ställdes upp längs korridorerna. Därefter togs de en efter en till rummet där dödskommissionens medlemmar väntade på dem.

Fyra frågor ställdes till fångarna: ”Tror du på Mojahedin? Fördömer du din organisation i en intervju inför andra fångar? Samarbetar du med fängelsets tjänstemän mot andra fångar? Ställer du upp på att gå genom irakiska minfält? Massakern startade samma dag och fortsatte dagar och veckor.

Slutligen var det dags för vänstern och kommunisterna. Det var den 25 augusti 1988. Fångarna från avdelningarna med vänsterfolk fick sina ögon förbundna, de togs ut från avdelningarna och ställdes upp i korridorerna, avdelning för avdelning.

De togs en efter en till rummet där de ”förhördes”. Dödskommissionen väntade på dem för att skicka dem till dödskammaren. Frågorna var: ”Tror du på din organisation? Är du muslim? Ber du?” Negativa svar var tillräckliga för att ge dödsstraff. Tempot i rättegången var så högt att en fånge dömdes var annan eller var tredje minut. De fångar som erkände att de inte var muslimer och inte bad fick ställa sig i dödskön. Slag och piskrapp fortsatte dagar och veckor samtidigt som hängningarna ägde rum. På detta sätt massakrerades tusentals politiska fångar i hemlighet och begravdes i massgravar runt om landet.

Varför det hände?

Folket i Iran var tröttna på 8 års krig med Irak. De ville ha slut på kriget . Ingenting fungerade som det skulle. Landet var helt förlamat. Folk började protestera. Regimen hamnat i knipa och höll på att förlora greppet om samhället. Kriget var inte längre lönsam för parterna. I Iran var kriget ett verktyg för regimen att kväva folket och politiska motståndare. Regimen ville ha någon lösning för att sluta fred med Irak innan folket skulle resa sig mot regimen. Samtidigt behövde de låtsas att kriget har fått nått sitt mål, att de hade vunnit kriget för att dämpa kritiken från sina milliontals anhängare som de hade lovat att inta Jerusalem. För att det skulle hända skulle de först besegra Irak. Fredsförhandling hade pågått genom FN i ett år. FN godkände en resolution (resolution nr 598) i början av mars 1988. I ett tal i mitten av juni 1988 godkände Khomeini resolutionen. Regimen visste att freden inte på ett längre perspektiv skulle hjälpa dem att ta sig ur den svåra inhemska situationen.

Förstörelsen var stor, hundratusentals var döda och milliontals var hemlösa. Folket var missnöjt. I början av 80-talet avrättade regimen tiotusentals motståndare som doldes av det pågående kriget. Tusentals politiska motståndare hade fortfarande hållits i fängelse. Folk skulle vilja att de politiska fångarna frigavs när kriget avslutats. Regimen skulle inte befria så många politiska fångar eller behålla de i fängelse. I varje fall skulle de vara ett problem för regimen. Då massakerade regimen tusentals politiska fångar för att skrämma folket och blev av med många samvetsfångar en gång för alla.

Situationen för politiska fångar i iranska fängelser

Iran är ett land där brott mot mänskliga rättigheter har genomförts i dess mest brutala form. Förföljelse, tortyr och avrättningar av frihetskämpe har alla dessa år fortsatt oavbruten. Det finns omkring 2000 politiska fångar i Irans fängelser idag, de flesta i Tehran, Kurdistan och Azerbajdzjan. Omkring 500 är fria genom borgen och väntar på dom.  De flesta är arbetaraktivister, studenter, journalister, lärare, regimkritiker och Kvinnorättsförsvarare. Sju   kurdiska aktivister, bland annat två journalist; Hiva Butimar och Hassan Adnanpour, tre lärare;  Frazad Kamnager,  Anvar Hassan panhai va Arsalan Oliyaei och två political aktivists; Ali Heydarian, Farhad Vakili  och en student; Habibollah Lotfi är dömda till döden. Några har de senaste åren torterats till döds, bland annat en iransk-kanadensiska journalist, Zahra Kazemi, en ung kvinnlig läkare, Zahra Bani Yaghob, tre studenter; Akbar Mohammedi, Lotfollah Ebrahimi och Kaveh Azzizpour och två kurdiska aktivister. Iranska regimen avrättade en baluchi journalist Yaghob Mehnahad måndagen den 4 augusti 2008.